Näckros blogg. blogspot.se

torsdag 13 november 2014

Att vara den osynligt

Om jag bli den osynlige jag tror att jag kommer först att bli mycket ledsen och mycket oroligt. Därför att jag vet att jag är redan dött. Jag ska stanna kvar hos mina barn och krama de och titta på de så längre.
Sen jag ska följa polisen och reda på hur jag hade dött. Om nånting skulle jag kunna visa! om de inte hitta min kopp ! jag ska hjälpa till. Om det finns tid för mig jag skulle vara med mina barn mest.

4 kommentarer:

  1. Ja fy vilken obehaglig känsla att vara osynlig! Precis som du skriver tror jag att jag skulle vara nära mina barn. Men någon gång måste man släppa dem också, precis som i verkliga livet..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men med det behöver man tid alltså att släppa......

      Radera
  2. Aha ju kompis det är väl svårt att vara osynligt.
    Men hur kund du krama dina barn ! Alltså du är ju osynligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, min vän du kanske vet när du bli pappa hur du kan bli agera om du blir osynlige och du vill kramma din barn. :D

      Radera